London Calling!

Ahhhhhhhhhhhhhh...jag är knäpp jag kunde inte låta bli att impulsboka. Så nu är biljetten köpt till London town och nu sitter jag här och räknar ner dagarna. Förutom att bara ta det chill så ska jag och Anna Panna go job hunting!

Work n no play!

Det är vad mitt liv består av just nu. Ganska skön känsla att bara köra på, då slipper man tänka på så mycket annat. Jag har även bestämt mig för att hålla mig borta från utelivet. Känner att jag måste samla ihop bitarna av mig själv, dagen efter ångest försvårar bara processen att hitta tillbaka. Kommer ta en minitripp till London snart tror jag, Anna Panna ska dit och jag känner mig väldigt sugen att komma bort igen. Och Sue har ju en väldigt bra förmåga att ge mig energi...vi får se om jag drar nu i september eller om jag väntar till oktober som en liten födelsedagspresent till mig själv.

Sunday lazy Sunday

Seg men helt grym söndag. Igår var jag och mina tjejer Berns och hade riktigt kul, vilket man fick betala idag. Men Terre ch jag har haft en söndag. Hämtmat, cola o film. Vi låg i soffan hela dan och i skrivandets stund så gör vi fortfarande det :D Jag är värd det här, det här är nämligen min sista helg. Nu är det bara att börja jobba tjugofyra sju.

igår, IDAG, imorgon

Har ni också stunder då ni känner att ni i stället för att leva i nuet lever i dåtid och framtid? Jag har kommit på mig själv att mycket ofta göra det på senare tid. Jag grämer mig över vad jag har gjort/ inte har gjort, vad jag egentligen hade velat göra. Sen drömmer jag om framtiden, det här är vad jag vill göra, vad jag vill säga osv. Men när det gäller att leva i nuet, att ta tag i saker får mig att stelna till för tillfället. Jag har en aning varför det är så för mig just nu. Det är alltid jobbigt att erkänna för andra ( knappt sagt det till mina närmsta ens) och allra jobbigast är det att erkänna för sig själv, för att det är då det blir till verklighet. Just nu befinner jag mig i ett vägskäl i mitt liv.Det känns som make it och break it. Och jag måste säga att det är jävligt skrämmande, jag är livrädd att misslyckas. Praktiskt taget så ger jag upp hela mitt liv här i Sverige för ett liv på en främmande plats, än så länge obestämd. Jag har länge haft NYC som ett säkert kort men nu är det olika faktorer som måste klaffa för att NYC ska bli verklighet. Det enda som egentligen är säkert är att jag har ett bäst före datum i Sverige och det är 1 januari. All den här pressen på att allt måste vara klart fram till dess gör mig apatisk. Men jag måste tvinga mig själv att göra något åt saken, och att skriva ner det här är ett steg för mig att få ändan ur vagnen.

Jag säger som Cash, FUCK ångest, apati och rädsla. Jag kommer fixa det här!



With a little help from my friends!

På Saturnus

Nu sitter jag här på Café Saturnus med min dator och har bestämt mig att kontakta minst fem skolor i NYC. Jag känner mig verkligen som jag befinner mig på en annan planet. Så många skolor och så totalt förvirrande. Alla marknadsför sig med att vara de absolut bästa. Pick us, no pick us! Och jag har inte mycket övers för de amerikanska hemsidorna. Helt röriga och fula som fan. Well, nu måste jag sätta igång!!
Ett par nya glasögon är ett måste när man börjar plugga, skönt alternativ till torra linser!

Stanna

Jag stannade. Jag hade velat åka men valde att stanna. Min impulsivitet har alltid varit en del av min personlighet. Den här gången tvingades jag kväva den. Jag känner att jag måste bromsa mig själv. Tänka noga efter vad det är jag egentligen vill, sort out my life. Jag måste först och främst ordna upp saker innan min flytt. Som att kolla upp skolor och börja sälja av mina belongings. Det är det viktigaste just nu. Visst är det ett tråkigt beslut att stanna, men jag kan inte kasta mig in i nya saker utan att först ha styrt upp på hemmaplan. Om det finns en mening med oss så kommer det hända ändå. Everything happens for a reason. Som Ms Ice sa, " Du behöver inte stressa allt som är bra."

Hmmm...

Mr ?

Har alla tjejer en Mr Big? Finns han på riktigt eller är han bara en skapelse av HBO? Jag har möjligtvis en. Jag insåg det inte förrän igår. Han har funnits i mitt liv i många år, omständigheter har gjort att vi inte är ett vi. Jag undrar om det är avståndet som har gjort det så eller om det bara har varit fel timing eller att vi helt enkelt inte are meant to be. I vilket fall så dyker han upp i mitt liv och gör sig påmind när jag minst anar det. Det är som om han känner på sig att minnet av honom håller på att suddas ut, och plötsligt får man ett livstecken från honom och bam så är minnet av honom glasklar igen. Det är en bitterljuv känsla, men en känsla som jag hellre lever med än utan. Igår hälsade han på mitt medvetande igen från att inte ha hörts med honom sen i maj och inte träffat honom sen för mer än 1 år sedan. Jag har försökt mota bort honom från min hjärna och många gånger har jag lyckats men han kommer alltid tillbaka. Så frågan är nu, vad ska jag göra med alla tecken som alltid kommer med när han hör av sig eller när vi ses. Ska jag förtränga de som jag alltid gjort, fortsätta leva som vanligt, träffa nya med vetskap om att han på ett eller annat vis kommer dyka upp i mitt liv igen. Jag är förvirrad. Igår var jag säker. Idag är jag osäker. Är det här värt att kolla upp? Ska jag åka?
Mr Big kanske är i slutändan en illusion trots allt......

Rain & Shine

Det finns ett uttryck som heter " After rain comes shine". Jag upplevde bokstavligen det uttrycket idag. En person försvinner ur mitt liv, vilket lämnar mig en liten känsla av tomhet. Men nu i efterhand så känner jag mest en lättnad för i slutet tog frustrationen över glädjen.
Det är konstigt det där, att när en dörr stängs så öppnas för det mesta en annan upp. Alltså, en person försvinner ur mitt liv och en annan från en förfluten tid kommer in igen. Det får allt det andra att blekna, då känslan vi hade var något särskild. Men ibland kan ju avstånd förstöra så mycket, undrar hur det kommer gå den här gången.....
Konstigt att det händer på en och samma dag. Men I guess någon där uppe vill mig väl.

Minnen

Efter 9 år ihop med någon, hur fort hittar man tillbaka till sig själv? När börjar själen att sluta göra ont efter ett uppbrott? Finns det en quick fix som får en att radera minnen, speciellt de bra så att man inte ältar de om och om igen och ställer sig frågan VARFÖR var det tvungen att ta slut? Det var ju såååå BRA. I såna här stunder när man känner sig övergiven är det så lätt att glömma bort att det även finns dåliga minnen. Jag önskar för min vän Anna att jag hade ett medel som kunde trolla bort hennes smärta och minnen av hennes ex just nu. Men det enda jag kan erbjuda är mina kramar och pussar och lugnande ord. Det kommer att ordna sig, things happens for a reason. Och som Ms Ice sa, "If you love someone set that person free, if he/she comes back it was meant to be." Ett råd som jag också känner för att ta till mig just nu.


Lyssna på texten!

När..

..jag tror att jag ska gå under av stress för att jag tror att jag ska få hjälp men blir stood up i sista sekund utan en vettig förklaring så ställer du upp för mig. Säger det för sällan, men shit vad jag uppskattar dig i såna här jobbiga stunder. N du är grym!

Installerad...nja..

Mina miljoner saker flyttades till Bagis i fredags. Ville inte besvära mina kompisar med min flytt så två flyttgubbar fick hjälpa mig i stället. Det tog exakt 4,5 timmar. Smidigt och bra! Vad ska jag säga om Bagis, först när jag kom dit ville jag bara skrika rakt ut. När jag klev ut från tuben var det som att befinna sig i en sömnig småstad med alkiserade gubbar liggandes på parkbänkar. Konstig känsla med tanke på att det bara är 10 min till Slussen. Tur att Ms Ice och Araben var med mig första gången. De måste ha dött av garv inombords av min min. Men gulliga som de är sa de. "Det kommer gå bra, det här är bara temporärt." Och Ms. Ice sa något så fint som rörde mig till tårar. "Ibland måste man gå igenom skit för att komma upp".
Allt ligger huller om buller i lägenheten och fastän jag flyttade dit i fredags har jag inte sovit där alls, förutom en kväll, men då hade jag sällskap av O, tur nog. Jag vet inte vad det är med mig men jag har alltid vart så att jag måste känna ett lugn i mitt hem för att kunna sova där. Nu är det kaos i hemmet och det värsta av allt, det ser ut som om nån har spytt på väggarna. Tapeterna är inte att leka med. Jag har kommit på en sak, jag har issues med väggar. I min gamla lägenhet i Zinken kunde jag inte sova i förrän de diarréfärgade väggarna hade målats om vita.
Ikväll ska/ måste det målas och göras fint i lägenheten. Jag måste ta tjuren i hornen och börja lära mig älska Bagis i åtminstone 5 månader!!!!

Jag vet

.... att jag INTE borde sitta och skriva nu. Jag ska egentligen hålla på att packa klart för flytt. Men, känner att jag måste få ventilera lite, pausa från all stress som i och för sig har orsakats av mig på grund av min alltid för optimistiska tidsplanering!! Imorgon kommer lasset gå till Bagarmossen, där en trea med balkong väntar mig. Ett litet stopp i Bagis innan den stora flytten nästa år blir av. Så fastän det suger att lämna stan så känns det ändå helt ok när man vet att det bara är temporärt! Nu ska jag lyssna på den här sången innan jag fortsätter slavgörat. Måste vakna till liv, då jag har varit vaken hela natten.

I need somebody to lean on

Lugn

Mitt hjärta går på högvarv just nu. Stress är i mitt sinne, och det känns som om hjärnan är på god väg att explodera. Jag försöker behålla mitt lugn med en kaffe i handen på en lugn plats. Det är lite konstigt men ända sen jag var liten har jag alltid satt mig vid kyrkor när jag känt mig kaotisk inombords. Eller, det är kanske inte så konstigt? Det är alltid harmoniskt på såna ställen. Så just nu sitter jag i Hedvig Eleonora med kaffe i handen och Sades By your side i lurarna och känner att att jag börjar komma tillbaka.....

Ögonblickar

Tåg

Finns det möjlighet att stoppa tåg som man har låtit passera?!! Kan man försöka återanvända en redan förbrukad biljett?
Bra fråga. Ms. Shy ställde de frågorna till mig. Hon hade insett att hon faktiskt har känslor för en kille som hon dejtade för länge sen. Då när det begav sig, var hon inte riktigt på det klara med hennes känslor, eller snarare hon vågade inte visa de och det fick honom att tröttna. Problemet för Ms. Shy nu är att killen har ny tjej. Är det så att hon har fallit in i "jag-vill-ha-det-jag-inte-kan-få-fällan" undrade jag. Hon svarade att den tanken slog henne, men hon var övertygad om att de känslor hon känner nu faktiskt är genuina.
Så frågan är, är det ok att slänga iväg ett sms med sina känslor för att att se hur personen reagerar? Eller ska man låta passerade tåg vara passerade och säga som Rick i filmen Casablanca, "We will always have Paris?"

Hjärtat är en muskel that's it!

Jag har legat en hel del på Reimers pga av hettan. Ur hettan verkar det komma fram intressanta diskussioner. Araben, Linkan och jag pratade om hjärta och hjärna. De två sa att jag skulle sluta försköna hjärtat, att det ENBART är en muskel som lyder hjärnan. Obotlig romantiker som jag är försökte jag förklara att hjärtat visst har en egen vilja och själ. Det råd de gav mig var " Nästa gång du får ditt hjärta krossat, tänk dig då att hjärtat är en muskel som fått en sträckning, allt du behöver göra är att stretcha ut det så blir allt bra."

Nattdopp is da new black!

Stockholm kokar av värme! Man kan inte röra sig en meter utan att känna svettdropparna på ryggen sakta men säkert rinna ner mot rumpan där de sen omvandlas till rumpsvett mellan skinkorna. Så hett är det! Och vill man inte lukta unket så måste man ta sig en dip, eller snarare flera. På dan och på natten. Reimers is da place to be, var där i natt och dippade med Ms. Ice, efteråt tog vi ett glas rosé i Tantolunden för att sedan cykla hem lite små lulliga.


Ahhhhhhhhhh Stocktown!!

The game we play

Uppmuntran kan väl aldrig sitta fel!

Ginger- Så jävla trött på spel bara...

Ollie- Kom igen nu, du har tre äss i handen. Du kommer vinna, men du måste spela lite bara ;)

Ginger- Ja, ja ok då. Let the game begin :)

Ollie- That's my gal!

Och så får man hoppas att det inte blir som Amy Winehouse sjunger.

Är laser det nya plåstret?

En ganska intressant MSN konversation mellan mig och min vän...sådär runt 3 tiden på morgonen! Jag bjuder även på en passande låt lite längre ner.

Ms. Ice säger: (03.31.57) men jag vill alltid ha de som dött för mig, sen slutat bry sig

Ollie säger: (03.31.58) i care for you!

Ms. Ice säger: (03.32.03) d e dom som e intressanta

Ollie säger: (03.32.23) nä, de är korkade som inte fattar hur grym du är!
Ollie säger: (03.32.32) vi gillar inte KORKADE män

Ms. Ice säger: (03.32.49) men vi hade ngt speciellt..d e svårt å släppa d
Ms. Ice säger: (03.32.56) ja kämpa aldrig såhär för X eller ngn
Ms. Ice säger: (03.32.59) aldrig
Ms. Ice säger: (03.33.07) jag stängde av totalt å gick vidare

Ollie säger: (03.33.37) jag önskar ja kunde va som du!

Ms. Ice säger: (03.33.53) d e inte svårt

Ollie säger: (03.33.56) jag gör mitt sista försök nu

Ms. Ice säger: (03.33.59) d e bara do it

Ollie säger: (03.34.06) hur svårt det än må vara
Ollie säger: (03.34.27) hatar när det gör ont
Ollie säger: (03.34.38) att man bara har gråt i halsen

Ms. Ice säger: (03.34.41) det gör mer ont när man skär sig
Ms. Ice säger: (03.34.44) och det läker
Ms. Ice säger: (03.34.49) ;)

Ollie säger: (03.34.50) sant
Ollie säger: (03.35.00) men det lämnar spår

Ms. Ice säger: (03.35.01) its so brief..
Ms. Ice säger: (03.35.04) but so painful
Ms. Ice säger: (03.35.09) inte alltid
Ms. Ice säger: (03.35.10) bara om du pillar

Ollie säger: (03.35.16) fula spår!

Ms. Ice säger: (03.35.17) och inte sköter det rätt
Ms. Ice säger: (03.35.21) lite aloe vera
Ms. Ice säger: (03.35.25) and u are down

Ollie säger: (03.35.27) men det finns ju laser numera
Ollie säger: (03.35.33) haha

Ms. Ice säger: (03.35.45) ja laser=ny dude

Ollie säger: (03.35.57) japp!
Ollie säger: (03.36.00) hahah
Ollie säger: (03.36.21) kan det vara så laser är det nya plåstret ;)

Ms. Ice säger: (03.36.43) nej du behöver inte ens laser
Ms. Ice säger: (03.36.46) du behöver bara mig ;)

London London London!

Klarvaken! Ligger i soffan och kollar in Londonguider på nätet. På torsdag ska jag åka dit med TC, Karin och John. Kommer bara vara där i fyra dagar så jag håller på att kolla vad som känns mest väsentliga att checka in. Jag och TC har varit i London förut så vi kan skippa alla turistiga ting, kollar mest för Karins skull. Men hon sa att det inte var så viktigt för henne heller. Men ska nog ändå ta henne till Abbey Road och fota henne och John på övergångsstället.
Ser fram emot att se Sue Man, en av mina bästa och äldsta vänner som emigrerade till London direkt efter gymnasiet. Förutom Sue Man längtar jag efter parkerna, PARKERNA, marknaderna och de goda dumplingsarna i Chinatown och curryrätterna i Bricklane.

Helgens bravader

Jag är lite seg nu. Men kanske inte så konstigt. Hade egentligen tänkt ta det lugnt i helgen, men det känns som om varje gång man tänker i de banorna blir det precis tvärtom.
Fredag efter jobbet hade jag bara tänkt träffa Araben och TC för att ta en öl på Mosebacke, men det gick utför. Efter Mosebacke gick vi ner till Babylon där vi av en slump träffade på Karin som satt med Snickars och hennes gäng. Vid ett annat bord satt Diddi och hans gäng. Det slutade med att jag o Araben satte oss hos Diddi och käkade middag. Sen när TC kom drog vi vidare till Scandic Malmen. Shit, det stället är som att vara på en Finlandsfärja. Det gled runt hockeyfrillor, foträta sandaler, blå maskara och tacky klädstil! Vi hade dock asroligt åt allt och alla. Sen kom Kat och Ullis och vi drog till F12. F12, var nice men musiken var sådär, lite väl mellow, hade gärna velat ha lite mer up-tempo house. En kompis messade och frågade om vi eller snarare han kunde ta en cigg ihop. Så när jag var färdig med F12 hoppade jag in i en taxi och skriker till. Chaffisen var nämligen en kompis ex som jag inte sett på typ ett år. Det var kul att catcha upp lite med honom. Alltid lite trist när ens kompisar gör slut med deras respektive som man faktiskt gillar.
Så väl hemma blev det te, cigg och massa youtubeklipp.Min kompis visade mig ett klipp på Jamie Foxx när han gjorde D'Angelo's "How does it feel". Den videon och låten fick alla tjejer inklusive mig att dregla år 2000. Efter att ha sett Jamie performa D'Angelo förstördes tyvärr den känslan.Tack Orjen! Nu ska jag också förstöra dregelmekanismen i er. Here you go! Ha, ha, ha!



Klockan hade nu hunnit bli 08.00 och jag skulle träffa Johan kl 12.30 i Horan. Vi skulle till Reimers och sola och bada och jag hade tänkt göra värsta goda hemlagade picnicken, men det blev i stället köpt cola, chips och islatte från seven för jag valde att sova fram till 12.00. Sorry!!
Johan och jag hade inte setts på mer än ett halvår. Med det sköna är, att när vi ses känns det som om vi sågs igår. Alltså, att man bara är. I 3 timmar satt vi och catchade upp allt vi missat i varandras liv.


Johan & jag

Vid fyra skulle vi fyra Skylas födelsedag, så det droppade in massa människor och efter en stund kändes det som om vi ockuperade Reimers. Massa bad, mat, sprit och sköna vänner. Festen slutade sen på Strand!




John är kär i mig!

Visst har man sovit i Alicias säng ett par ggr...

Låten går på repeat hos mig

Svart bok

Jag har en lite svart bok som jag brukar ha i min väska. Tyvärr inte the little black book med heta telefonnummer. Men en bok där jag brukar kluddra ner händelser och tankar, oftast skriver jag intensivt i den när jag väntar på tunnelbanan eller bussen, alltså när jag har tråkigt. Iaf så satt jag i Gallerian på Espresso House, 7:30 AM, sippade min soyalatte och väntade på Araben som var sen som vanligt. Fick naturligtvis tråkigt och läste lite i min lilla svarta bok....

En resa i framtiden
Alla hamnar vi där någon gång.
Vi står vid ett vägskäl.
Höger, vänster, framåt, bakåt.
Vilket håll går man om alla vägar leder mot ett stup?
Ska man fega och stå kvar på samma trygga ställe?
Eller ska man våga ta klivet ut mot det okända, falla, och hoppas att man inte dödsstörtar.

En vecka senare skriver jag i min svarta bok

En fyrklöver
Sist jag hittade en fyrklöver var i Brooklyn Botanic Garden. Det var fem år sen, jag minns det så väl. Jag var i NYC mitt i körsbärsblomningen och att anlända till den staden var som att komma hem, vilket var märkligt eftersom jag aldrig hade varit i NYC förut. Och där stod jag och beundrade allt det fina i parken och tittade ner i gräset och sa, "Nu vill jag hitta en fyrklöver". Efter mindre än en minut hittade jag en.

Fem år senare, alltså nu, så händer samma märkliga historia. (Jag har varit så velig med min flytt, först var jag säker på vart jag skulle, sen tänkte jag, London är trots allt närmre Stockholm. Och, ska jag verkligen flytta? Förutom vänner och min mamma så är det inget/ingen som håller fast mig här. Varken kärlek eller kids. Och Stockholm och jag har haft fina stunder, men det känns som om jag är färdig med den här staden nu....)
Jag sitter i gräset och är sådär förvirrad av all min velighet. Så jag säger högt för mig själv "Ollie, om du hittar en fyrklöver nu så är det NYC du väljer." Efter mindre än en minut hittar jag en".

I Wikipedia - Chansen att hitta en fyrklöver är egentligen inte möjlig att ens räkna i promille...

En fyrklöver i NYC och en här i Stockholm. Cirkeln sluts, jag ser det här som ett tecken!

En annan märklig grej i det hela är att när jag ansökte om semester för att åka till NYC för fem år sen av min dåvarande chef Chris så sa han. "Det är knappt att jag vill ge dig ledigt, för jag vet att det finns en risk att du inte kommer tillbaka. Det är något med din personlighet och staden, jag bara känner på mig det."

Träffade på honom för några veckor sen och berättade om mina planer. Det han sa med ett leende var "Told you so."

Lycka är Lykke Li idag!

Sol, sol, sol, frukost i parken nedanför mig!! Och den här låten i min iPod. Det stavas lycka!
Nu ska jag iväg och jobba med Araben. Dagen kunde visst bli bättre!

Robyn

Hade jag vart lebb hade jag varit olyckligt kär i Robyn!

Nitlott eller vinstlott?

Såg bilden nedan för en vecka sen och var besviken över att jag inte hade med mig min kamera. Reklambilden för Rädda Barnen berörde mig så mycket att jag var tvungen att komma tillbaka och fota den. Man brukar ibland säga att en bild säger mer än 1000 ord. Jag skulle nog lägga på 3 nollor till på den här.
För oss i icke krigsdrabbade länder förknippas löpning oftast med frihet och avkoppling.....Därför är bilden genial! Man får sig verkligen en tankeställare.

Doften av dig

Din doft korsade min väg idag. Det doftade värme, trygghet och citrus. Jag kände en blandning av smärta och saknad. Trots det kunde jag inte låta bli att följa efter den äldre herren som bar dig på sin hud. Han går 1 meter framför mig, ovetandes att han följs av mig som så innerligt insuper varje doftpust. För varje doftpust jag känner framkallas gamla minnen; när du gav mig min första docka, när du höll min hand hos tandis... Jag följer efter "dig" i cirka två kvarter men min sikt förvärras av mina tårar som jag frenetiskt blinkar bort. Helt plötsligt har "du" försvunnit i folkmassan. Och där stod jag nu, mitt bland folk och rörelse och kände mig åter igen som den mest ensamma lilla flickan du lämnade för 5 år sen.

Att känna

Bilden är tagen av en av mina favoritfotografer, Annie Leibovitz. Många av hennes vackra verk hänger just nu på Fotografiska, tyvärr var inte den här med. Förmedlar inte den här bilden allt man känner NÄR man känner?!
En killkompis ringde mig idag och sa " Jag vet inte vad det är som händer. Men jag har aldrig känt så här förut. Jag håller på att bli knäpp. Jag måste lugna ner mig, annars kommer jag förstöra allt." Det han sa fick mig att tänka på den här bilden; man är fullkomligt skör och blottad i fosterställning, man omfamnar den man älskar och hoppas innerligt att inte bli bortstött.

Var sak har sin tid

Ollie, du kanske ska börja skriva sa min fina vän Linus. Så här är jag nu med mina fingrar trevande på tangentbordet. Skrivkramp det är vad jag har. Men jag gör ett försök. Jag ser den här sidan som ett utlopp för mina tankar och som inblick i mitt liv för mina vänner.
Mina vänner är mina hjältar. De får min värld att snurra och ger mitt liv en mening. Och därför undrar jag ibland varför jag har tagit beslutet att flytta ifrån de.
Negin hade kanske rätt när hon sa att jag har ett vilset hjärta. Ett vilset hjärta som tagit sig från den djupaste djungeln på Filippinerna till lilla Sverige och som fortfarande inte slagit ro och därför söker sig till andra sidan Atlanten. På frågan om varför jag nödvändigtvis måste flytta är mitt svar; Var sak har sin tid, och min tid i Stockholm har kommit till sitt slut. Slutet skulle ha varit nu i september, men av olika anledningar så flyttar jag inte till NYC förrän i januari 2011. Till dess ska jag njuta av min tid i Stockholm....

Le metro

Ett stopp i Paris var ett måste innan flytten. T-banestationer kommer jag aldrig att tröttna på att fota. Rörelse, rått, skitigt, stressigt.