Lycka är Lykke Li idag!

Sol, sol, sol, frukost i parken nedanför mig!! Och den här låten i min iPod. Det stavas lycka!
Nu ska jag iväg och jobba med Araben. Dagen kunde visst bli bättre!

Robyn

Hade jag vart lebb hade jag varit olyckligt kär i Robyn!

Nitlott eller vinstlott?

Såg bilden nedan för en vecka sen och var besviken över att jag inte hade med mig min kamera. Reklambilden för Rädda Barnen berörde mig så mycket att jag var tvungen att komma tillbaka och fota den. Man brukar ibland säga att en bild säger mer än 1000 ord. Jag skulle nog lägga på 3 nollor till på den här.
För oss i icke krigsdrabbade länder förknippas löpning oftast med frihet och avkoppling.....Därför är bilden genial! Man får sig verkligen en tankeställare.

Doften av dig

Din doft korsade min väg idag. Det doftade värme, trygghet och citrus. Jag kände en blandning av smärta och saknad. Trots det kunde jag inte låta bli att följa efter den äldre herren som bar dig på sin hud. Han går 1 meter framför mig, ovetandes att han följs av mig som så innerligt insuper varje doftpust. För varje doftpust jag känner framkallas gamla minnen; när du gav mig min första docka, när du höll min hand hos tandis... Jag följer efter "dig" i cirka två kvarter men min sikt förvärras av mina tårar som jag frenetiskt blinkar bort. Helt plötsligt har "du" försvunnit i folkmassan. Och där stod jag nu, mitt bland folk och rörelse och kände mig åter igen som den mest ensamma lilla flickan du lämnade för 5 år sen.

Att känna

Bilden är tagen av en av mina favoritfotografer, Annie Leibovitz. Många av hennes vackra verk hänger just nu på Fotografiska, tyvärr var inte den här med. Förmedlar inte den här bilden allt man känner NÄR man känner?!
En killkompis ringde mig idag och sa " Jag vet inte vad det är som händer. Men jag har aldrig känt så här förut. Jag håller på att bli knäpp. Jag måste lugna ner mig, annars kommer jag förstöra allt." Det han sa fick mig att tänka på den här bilden; man är fullkomligt skör och blottad i fosterställning, man omfamnar den man älskar och hoppas innerligt att inte bli bortstött.

Var sak har sin tid

Ollie, du kanske ska börja skriva sa min fina vän Linus. Så här är jag nu med mina fingrar trevande på tangentbordet. Skrivkramp det är vad jag har. Men jag gör ett försök. Jag ser den här sidan som ett utlopp för mina tankar och som inblick i mitt liv för mina vänner.
Mina vänner är mina hjältar. De får min värld att snurra och ger mitt liv en mening. Och därför undrar jag ibland varför jag har tagit beslutet att flytta ifrån de.
Negin hade kanske rätt när hon sa att jag har ett vilset hjärta. Ett vilset hjärta som tagit sig från den djupaste djungeln på Filippinerna till lilla Sverige och som fortfarande inte slagit ro och därför söker sig till andra sidan Atlanten. På frågan om varför jag nödvändigtvis måste flytta är mitt svar; Var sak har sin tid, och min tid i Stockholm har kommit till sitt slut. Slutet skulle ha varit nu i september, men av olika anledningar så flyttar jag inte till NYC förrän i januari 2011. Till dess ska jag njuta av min tid i Stockholm....

Le metro

Ett stopp i Paris var ett måste innan flytten. T-banestationer kommer jag aldrig att tröttna på att fota. Rörelse, rått, skitigt, stressigt.