Doften av dig

Din doft korsade min väg idag. Det doftade värme, trygghet och citrus. Jag kände en blandning av smärta och saknad. Trots det kunde jag inte låta bli att följa efter den äldre herren som bar dig på sin hud. Han går 1 meter framför mig, ovetandes att han följs av mig som så innerligt insuper varje doftpust. För varje doftpust jag känner framkallas gamla minnen; när du gav mig min första docka, när du höll min hand hos tandis... Jag följer efter "dig" i cirka två kvarter men min sikt förvärras av mina tårar som jag frenetiskt blinkar bort. Helt plötsligt har "du" försvunnit i folkmassan. Och där stod jag nu, mitt bland folk och rörelse och kände mig åter igen som den mest ensamma lilla flickan du lämnade för 5 år sen.