Sunday lazy Sunday

Seg men helt grym söndag. Igår var jag och mina tjejer Berns och hade riktigt kul, vilket man fick betala idag. Men Terre ch jag har haft en söndag. Hämtmat, cola o film. Vi låg i soffan hela dan och i skrivandets stund så gör vi fortfarande det :D Jag är värd det här, det här är nämligen min sista helg. Nu är det bara att börja jobba tjugofyra sju.

igår, IDAG, imorgon

Har ni också stunder då ni känner att ni i stället för att leva i nuet lever i dåtid och framtid? Jag har kommit på mig själv att mycket ofta göra det på senare tid. Jag grämer mig över vad jag har gjort/ inte har gjort, vad jag egentligen hade velat göra. Sen drömmer jag om framtiden, det här är vad jag vill göra, vad jag vill säga osv. Men när det gäller att leva i nuet, att ta tag i saker får mig att stelna till för tillfället. Jag har en aning varför det är så för mig just nu. Det är alltid jobbigt att erkänna för andra ( knappt sagt det till mina närmsta ens) och allra jobbigast är det att erkänna för sig själv, för att det är då det blir till verklighet. Just nu befinner jag mig i ett vägskäl i mitt liv.Det känns som make it och break it. Och jag måste säga att det är jävligt skrämmande, jag är livrädd att misslyckas. Praktiskt taget så ger jag upp hela mitt liv här i Sverige för ett liv på en främmande plats, än så länge obestämd. Jag har länge haft NYC som ett säkert kort men nu är det olika faktorer som måste klaffa för att NYC ska bli verklighet. Det enda som egentligen är säkert är att jag har ett bäst före datum i Sverige och det är 1 januari. All den här pressen på att allt måste vara klart fram till dess gör mig apatisk. Men jag måste tvinga mig själv att göra något åt saken, och att skriva ner det här är ett steg för mig att få ändan ur vagnen.

Jag säger som Cash, FUCK ångest, apati och rädsla. Jag kommer fixa det här!



With a little help from my friends!

På Saturnus

Nu sitter jag här på Café Saturnus med min dator och har bestämt mig att kontakta minst fem skolor i NYC. Jag känner mig verkligen som jag befinner mig på en annan planet. Så många skolor och så totalt förvirrande. Alla marknadsför sig med att vara de absolut bästa. Pick us, no pick us! Och jag har inte mycket övers för de amerikanska hemsidorna. Helt röriga och fula som fan. Well, nu måste jag sätta igång!!
Ett par nya glasögon är ett måste när man börjar plugga, skönt alternativ till torra linser!

Stanna

Jag stannade. Jag hade velat åka men valde att stanna. Min impulsivitet har alltid varit en del av min personlighet. Den här gången tvingades jag kväva den. Jag känner att jag måste bromsa mig själv. Tänka noga efter vad det är jag egentligen vill, sort out my life. Jag måste först och främst ordna upp saker innan min flytt. Som att kolla upp skolor och börja sälja av mina belongings. Det är det viktigaste just nu. Visst är det ett tråkigt beslut att stanna, men jag kan inte kasta mig in i nya saker utan att först ha styrt upp på hemmaplan. Om det finns en mening med oss så kommer det hända ändå. Everything happens for a reason. Som Ms Ice sa, " Du behöver inte stressa allt som är bra."

Hmmm...

Mr ?

Har alla tjejer en Mr Big? Finns han på riktigt eller är han bara en skapelse av HBO? Jag har möjligtvis en. Jag insåg det inte förrän igår. Han har funnits i mitt liv i många år, omständigheter har gjort att vi inte är ett vi. Jag undrar om det är avståndet som har gjort det så eller om det bara har varit fel timing eller att vi helt enkelt inte are meant to be. I vilket fall så dyker han upp i mitt liv och gör sig påmind när jag minst anar det. Det är som om han känner på sig att minnet av honom håller på att suddas ut, och plötsligt får man ett livstecken från honom och bam så är minnet av honom glasklar igen. Det är en bitterljuv känsla, men en känsla som jag hellre lever med än utan. Igår hälsade han på mitt medvetande igen från att inte ha hörts med honom sen i maj och inte träffat honom sen för mer än 1 år sedan. Jag har försökt mota bort honom från min hjärna och många gånger har jag lyckats men han kommer alltid tillbaka. Så frågan är nu, vad ska jag göra med alla tecken som alltid kommer med när han hör av sig eller när vi ses. Ska jag förtränga de som jag alltid gjort, fortsätta leva som vanligt, träffa nya med vetskap om att han på ett eller annat vis kommer dyka upp i mitt liv igen. Jag är förvirrad. Igår var jag säker. Idag är jag osäker. Är det här värt att kolla upp? Ska jag åka?
Mr Big kanske är i slutändan en illusion trots allt......

Rain & Shine

Det finns ett uttryck som heter " After rain comes shine". Jag upplevde bokstavligen det uttrycket idag. En person försvinner ur mitt liv, vilket lämnar mig en liten känsla av tomhet. Men nu i efterhand så känner jag mest en lättnad för i slutet tog frustrationen över glädjen.
Det är konstigt det där, att när en dörr stängs så öppnas för det mesta en annan upp. Alltså, en person försvinner ur mitt liv och en annan från en förfluten tid kommer in igen. Det får allt det andra att blekna, då känslan vi hade var något särskild. Men ibland kan ju avstånd förstöra så mycket, undrar hur det kommer gå den här gången.....
Konstigt att det händer på en och samma dag. Men I guess någon där uppe vill mig väl.

Minnen

Efter 9 år ihop med någon, hur fort hittar man tillbaka till sig själv? När börjar själen att sluta göra ont efter ett uppbrott? Finns det en quick fix som får en att radera minnen, speciellt de bra så att man inte ältar de om och om igen och ställer sig frågan VARFÖR var det tvungen att ta slut? Det var ju såååå BRA. I såna här stunder när man känner sig övergiven är det så lätt att glömma bort att det även finns dåliga minnen. Jag önskar för min vän Anna att jag hade ett medel som kunde trolla bort hennes smärta och minnen av hennes ex just nu. Men det enda jag kan erbjuda är mina kramar och pussar och lugnande ord. Det kommer att ordna sig, things happens for a reason. Och som Ms Ice sa, "If you love someone set that person free, if he/she comes back it was meant to be." Ett råd som jag också känner för att ta till mig just nu.


Lyssna på texten!

När..

..jag tror att jag ska gå under av stress för att jag tror att jag ska få hjälp men blir stood up i sista sekund utan en vettig förklaring så ställer du upp för mig. Säger det för sällan, men shit vad jag uppskattar dig i såna här jobbiga stunder. N du är grym!

Installerad...nja..

Mina miljoner saker flyttades till Bagis i fredags. Ville inte besvära mina kompisar med min flytt så två flyttgubbar fick hjälpa mig i stället. Det tog exakt 4,5 timmar. Smidigt och bra! Vad ska jag säga om Bagis, först när jag kom dit ville jag bara skrika rakt ut. När jag klev ut från tuben var det som att befinna sig i en sömnig småstad med alkiserade gubbar liggandes på parkbänkar. Konstig känsla med tanke på att det bara är 10 min till Slussen. Tur att Ms Ice och Araben var med mig första gången. De måste ha dött av garv inombords av min min. Men gulliga som de är sa de. "Det kommer gå bra, det här är bara temporärt." Och Ms. Ice sa något så fint som rörde mig till tårar. "Ibland måste man gå igenom skit för att komma upp".
Allt ligger huller om buller i lägenheten och fastän jag flyttade dit i fredags har jag inte sovit där alls, förutom en kväll, men då hade jag sällskap av O, tur nog. Jag vet inte vad det är med mig men jag har alltid vart så att jag måste känna ett lugn i mitt hem för att kunna sova där. Nu är det kaos i hemmet och det värsta av allt, det ser ut som om nån har spytt på väggarna. Tapeterna är inte att leka med. Jag har kommit på en sak, jag har issues med väggar. I min gamla lägenhet i Zinken kunde jag inte sova i förrän de diarréfärgade väggarna hade målats om vita.
Ikväll ska/ måste det målas och göras fint i lägenheten. Jag måste ta tjuren i hornen och börja lära mig älska Bagis i åtminstone 5 månader!!!!