igår, IDAG, imorgon

Har ni också stunder då ni känner att ni i stället för att leva i nuet lever i dåtid och framtid? Jag har kommit på mig själv att mycket ofta göra det på senare tid. Jag grämer mig över vad jag har gjort/ inte har gjort, vad jag egentligen hade velat göra. Sen drömmer jag om framtiden, det här är vad jag vill göra, vad jag vill säga osv. Men när det gäller att leva i nuet, att ta tag i saker får mig att stelna till för tillfället. Jag har en aning varför det är så för mig just nu. Det är alltid jobbigt att erkänna för andra ( knappt sagt det till mina närmsta ens) och allra jobbigast är det att erkänna för sig själv, för att det är då det blir till verklighet. Just nu befinner jag mig i ett vägskäl i mitt liv.Det känns som make it och break it. Och jag måste säga att det är jävligt skrämmande, jag är livrädd att misslyckas. Praktiskt taget så ger jag upp hela mitt liv här i Sverige för ett liv på en främmande plats, än så länge obestämd. Jag har länge haft NYC som ett säkert kort men nu är det olika faktorer som måste klaffa för att NYC ska bli verklighet. Det enda som egentligen är säkert är att jag har ett bäst före datum i Sverige och det är 1 januari. All den här pressen på att allt måste vara klart fram till dess gör mig apatisk. Men jag måste tvinga mig själv att göra något åt saken, och att skriva ner det här är ett steg för mig att få ändan ur vagnen.

Jag säger som Cash, FUCK ångest, apati och rädsla. Jag kommer fixa det här!



With a little help from my friends!