Tickets sold out :(

Vi skulle iväg och kolla på Lykke Li idag på en litet cozy ställe men tyvärr kom vi lite sent och biljetter var redan slutsålda...i stället har vi en youtube kväll med henne. Men det är ok för vi ska äta god hemlagad koreansk mat!

"Be my only, be the water and I'm wading
You're my river running high, run deep run wild"

Fares Fares är HEEEEEEEEEEET!

xxx

Busy weekend

I fredags fick vi besök av en kattkvinna som jobbar på ett katthem för herrelösa katter. Jag och Sue ville nämligen adoptera två stycken och de var tvungna att komma på hembesök och checka om vi var kapabla "mammor". Så precis som riktiga adoptioner så var vi en aningen nervösa men vi hade städat fint hemma och erbjöd kaffe och hade även bakat bullar för att visa upp våra bästa sidor som riktiga bullmammor :) Det verkade som om vi klarade testet för vi fick senare på dagen komma förbi katthemmet och kolla på katter. Så ja, nu är vi mammor till två helt underbara katter, Haney (egentligen så hette hon Honey från början, men Sue vill hellre stava det till Haney) och Louis, men jag kallar honom Satchmo efter Louis Armstrongs nickname.

                                                    Smiling Satchmo

                                          Sweet Haney

...och nedan ser ni bilder taget idag från en loppis där jag hjälpte Sue att sälja av kläder och saker som hon hade samlat på sig.

                                          Hittade lite street art utanför loppisen

                                                    xxx

Man on Wire- Philippe Petit!

Såg precis dokumentären om en passionerad wire walker- Philippe Petit. En av de bästa dokumentärerna jag sett på länge med budskapet DON'T limit yourself! Eller som Monsieur Petit så vackert uttryckte det "Life should be lived on the edge of life. You have to exercise rebellion: to refuse to tape yourself to rules, to refuse your own success, to refuse to repeat yourself, to see every day, every year, every idea as a true challenge - and then you are going to live your life on a tightrope."

    xxx

Lost without you!

Igår hade jag en flashback av perioden då man inte hade mobiltelefon. YES, I'm so old att jag faktiskt upplevde den. Jag blev av med min Iphone onsdags natt. Jag och Sue satt hemma och drack drinkar och rätt som det var blev hon uttråkad. Spontana som vi är fick vi för oss att svänga förbi Alibi, en klubb i East London. Facit i hand skulle vi ha stannat och dansat i vårt kök istället, för det var på Alibi en fucking jävla TWAT snodde min lur. Jag kan inte fatta hur man kan sno saker från folk. Det äckliga var att han hade stått och småpratat lite med mig först och sen med Sue. Vi hade våra väskor vid högtalarna precis vid oss och jag hade innan jag la ifrån mig väskan kollat att min telefon låg där. Den enda personen som var i närheten av väskorna förutom mig och Sue var alltså den TWATen. Sen helt plötsligt försvann han bara. Jag fick en konstig magkänsla och kollade genast min väska och självklart var luren inte kvar. Vi sökte igenom klubben men hittade inte tjuven. Så vi ställde oss utanför och väntade till stängning. Till slut kommer han ut med sina kompisar. Jag tar tag i honom och håller fast honom medan Sue visiterar. Han och hans kompisar började skrika åt oss och fråga va fan vi höll på med. Som tur var var det en vakt i närheten så vi kunde förklara att han hade tagit min mobil. Vi vart inte överraskade att han inte hade den på sig, måste ha passat den vidare till nån av hans kompisar. Jag var tvungen att hindra Sue a.k.a Bruce Lee från att slå ner honom. Hon jobbar trots allt med barn och en criminal record hade inte varit så smart. Klart det hade vart skönt att slå sönder honom men allt jag kände var hopplöshet och att det ändå inte tjänade någonting till.
Så utan mobilen igår så slungades jag som sagt tillbaka i tiden, ni vet tiden då man inte kunde ringa och säga att man precis missa bussen eller tunnelbanan och man då skulle bli lite sen... Sue skulle på middag och jag skulle möta upp henne senare så vi bestämde ett ställe och tidpunkt. När jag hoppade på bussen hade jag inte tillräckligt med credits på mitt busskort så jag blev tvungen att kliva av och springa ner till tuben för att ladda på kortet. Ville ringa Sue och meddela att jag var sen så hon inte skulle oroa sig att jag hade förvillat mig i stora staden men men what to do without my Iphone. Baby, I'm lost without you! Jag hatar dig dumma tjuv för det! Och det är nästan så att jag håller med Sues sms-förbannelse på dig som hon skickade till min snodda mobil. "You fucking thief! Hope your dick gets small and that you'll have a retard son!"

To Mandy with love!

For you my dear friend...

Jag fick...

...det här messet häromdan. Om inte det här är kärlek så vet jag inte vad kärlek är!

"Me, myself and I
Are all in love with you
We all think you're wonderful
We do

Me, myself and I
Have just one point of view
We're convinced
There's no one else like you
It can't be denied dear
You brought the sun to us
We'd be satisfied dear
If you, you'd belong to one of us

So if you pass me by
Three hearts will break in two
Cause me, myself and I
Are all in love with you"

I'd do Mila Kunis!!!!

Första filmen i London blev Black Swan. Efter att ha tagit en drink på lokalpuben så knatade jag och Sue till biografen i närheten av oss. På vägen dit höll vi på att bli överkörda av en taxi..jag har fortfarande inte lärt mig att kolla åt rätt håll. Taxichaffisen måste garvat ihjäl sig när jag hoppade fram och tillbaka och flaxade med mina armar. Jag såg ut som Natalie Portman när hon var Black Swan och flaxade som en galning med sina armar, nåja kanske lite mindre graciös då.

Filmen var bra castat och snyggt foto och det fanns verkligen skrämselscener som nästan fick mig att skita på mig.(Jag fattar inte varför jag utsätter mig för såna här filmer!). Men i överlag, en Hollywoodproduktion som försöker vara djup. Sexscenerna som har varit så omtalade var inte så juicy, och jag är ändå tjej. Killarna måste ha blivit lite besvikna. More flesh pleeeeaaase!!! Men Mila Kunis is hot like fire!

xxx/ O

1vecka & 1dag

Nu har det gått 1vecka & 1dag och än så länge trivs jag som fisken i vattnet. Jag försöker skaffa mig rutiner..det blir ju lätt att man slappar mkt när man inte har ett jobb. Så min rutin har varit att gå upp tidigt ( vilket inte har varit så tidigt de här dagarna, typ runt 10) ta en 1 timmes joggingtur/powerwalk längs kanalen, frukost och sedan jobbansökan. Hittills har jag sökt till Cos, Urban Outfitters och H&M. Nu väntar jag bara på svar. Sue vill helst att jag ska få jobbet som Department Manager på Urban så hon kan få utnyttja personalrabatten på 40%. Stingy little chineseee!!
Planen idag är att åka in till stan och få min Macbaby fixad. Ljudet på den har totalt ballat ut..alla videoklipp har suddenly gått och blivit stumfilmer. Irriterande!! Nu när Skype typ är det viktigaste för mig! Håller tummarna att de kan fixa det på Applestore...annars blir det såna här videoklipp för mig hela tiden :(

xxx/ O

Where is the love....

Här i London är går det verkligen snabbt compares to lilla Stockholm..Om man säger såhär under hela 2010 dejtade jag fyra stycken i Stockholm (såklart inte samtidigt). Jag landade på Heathrow i tisdags och fem dagar senare var jag på min första date...så ni kan ju själva räkna ut i huvudet hur det kommer sluta hahaha. Well,vad jag förstår så är dejtandet i det här fish n' chips landet lite som US dating. Alltså, man träffas tar en drink pratar lite om ditten o datten och det behöver inte vara så SERIÖST. Jag vart utpushad till min första dejt av ingen annan än guess who?..Ms. Sue såklart. Såhär löd hennes uppmaning.."Ut på en dejt nu, du kan inte bara sitta här hemma och ruttna. Du måste ut och upptäcka London right?" Så, yes, her words are my command. Kl 4 skulle jag träffa min date utanför Tate Modern. Det enda jag visste om min date var att han var en mix av french, austrian and a little bit of vietnamese..jag har aldrig dejtat en asiat och har sagt att jag nog aldrig kommer göra det. Jag vet att det låter lite sjukt. Jag är ju asiat själv och jag vet ju att jag bara typ är tre äpplen hög, och asian guys är ju som sagt inte kända för att vara långa och ståtliga. De är typ 4 äpplen höga. Jag gillar långa män, kanske för att min första crush var en basketkille.
Well anyways, så tänkte jag, sluta vara så narrow minded nu Olivia, never say never..och helt plötsligt stod jag vid busshållsplatsen vid Angel och väntade på 4:an som skulle ta mig till Tate. Och där stod han och väntade på mig, han var inte som jag hade föreställt mig och det vart ingen "klick", men det var en nice och avslappnad pratstund över en drink. Jag är stolt över min impulsivitet och att jag börjar lära mig the UK dating style...nu måste jag bara lära mig hur man avslutar dates som inte klickar..något jag är usel på! Till jag hör ett "klick" så är jag lika undrande som Billie Holiday "Lover man, oh, where can you be...."

xxx/ O

Typ Djurgårn..

Många som känner mig vet att promenad längs Djurgårdskanalen är bland det bästa jag vet. Min uppladdningsrunda, min oas... Så självklart är jag ju tvungen att hitta en sådan här i London. Var på en promenad i somras runt kanalen i Islington med Simon, Anna & Karin. Ni vet hur man blir då, man bara följer med den som hittar och tänker inte på vägar och sånt. Men jag var beslutsam att hitta dit själv eftersom Sue hade ett möte. Jag satte på mig mina joggingskor och hade Lil' Kim i lurarna och ja jag kanske gick en omväg eller två men jag hittade till slut min nya uppladdningsrunda!

Mina kvarter

London

Nu är jag hemma..konstigt att skriva så, hem har ju alltid varit förknippad med Stockholm men nu är hemma London. För hur länge?..Än så länge undecided.
London mötte mig med sol och LJUS..vad jag har längtat efter ljuset! Så trots gråtattackerna på flyget ner spred det sig sen en obeskrivlig glädje i kroppen när jag landade. Simon tog emot mig och all min packning (som närapå vart stoppad i tullen pga mkt metaller i handbaggaget, men som jag sa till tullgubben, "a girl can't live without her blings") när jag kom fram till Islington. Han måste fått sig en chock när han såg mina trötta och rödgråtna ögon, men engelsman som han är log han, önskade mig välkommen och frågade om resan gick bra and by the way, Sue's still in bed, go wake her up. Typiskt Sue. När jag såg hennes ansikte kände jag mig lugn. Det kändes som att vara hemma, fast som sagt i London!

Här får ni en vacker nostalgilåt som jag aldrig tröttnar på.

Time for a change I guess..

This is it! Sålt allt, packat ner 23 kg plus handbaggage och datorväska..on my way to London. Nytt liv, ny stad, nya äventyr, nytt boende..LÄSKIGT men samtidigt SPÄNNANDE!!
Jag är glad att jag har en fantastisk vän som väntar mig där i alla fall..för hur brave jag må än känna mig nu så känns det som att jag hoppar ner för ett stup...håller tummarna att jag överlever!

I fredags hade jag en farewell gathering med mina älskade vänner. Det var smärtsamt, mina ögon var svullna och blockerade dan därpå. Just nu ligger jag och önskar mig en super hero- kraft och det är att kunna beama mig till Stockholm på mindre än en hundradelssekund så fort saknaden blir för stor efter de..

Till alla mina fina vänner här har ni en låt tillägnad er!

XXX