Nu är jag hemma..konstigt att skriva så, hem har ju alltid varit förknippad med Stockholm men nu är hemma London. För hur länge?..Än så länge undecided.
London mötte mig med sol och LJUS..vad jag har längtat efter ljuset! Så trots gråtattackerna på flyget ner spred det sig sen en obeskrivlig glädje i kroppen när jag landade. Simon tog emot mig och all min packning (som närapå vart stoppad i tullen pga mkt metaller i handbaggaget, men som jag sa till tullgubben, "a girl can't live without her blings") när jag kom fram till Islington. Han måste fått sig en chock när han såg mina trötta och rödgråtna ögon, men engelsman som han är log han, önskade mig välkommen och frågade om resan gick bra and by the way, Sue's still in bed, go wake her up. Typiskt Sue. När jag såg hennes ansikte kände jag mig lugn. Det kändes som att vara hemma, fast som sagt i London!
Här får ni en vacker nostalgilåt som jag aldrig tröttnar på.
